Mitt pyjamasmöte med Jimmy Cornell – Kanske visar det varför han är ikonen och inte jag?

2011 hade jag förmånen att träffa en av cruisingvärldens absolut största ikoner.

Jag kom närmare personen bakom ikonen än jag kunnat  föreställa mig. Här är en återblick och reportaget från det mötet.

#MagLaGBG

I min nyvunna status som reporter tas jag emot av styrelsemedlemmen Håkon på trappan upp till Kungliga Norska Segelsällskapet (KNS).

Med ett brett leende och stabilt handslag hälsar Håkon mig välkommen och presenterar mig för sina kollegor som väntar inne i receptionen.

Vi är alla här för att få umgås och lära känna en av väldens största långseglar-ikoner.

2011-feb Text & Bild: #MagLaGBG

Med vaggande gång kommer han emot oss….

Från rummet intill ansluter en välrakad man i svart hår och silverstick i polisongerna. Den dubbelknäppta kavajen, vita skjortan och slipsen bärs upp av en något ihopsjunken kropp, men ögonen gnistrar bak glasögon ovan ett brett leende. Med en vaggande gång kommer han emot oss och jag förstår vem det är.

Utan att hjälpa det känner jag en viss barnslig högtidlighet, likt den man känner som barn, då man skall få träffa tomten.

— You must be Magnus, säger han och fortsätter på engelska.

— Det är alltid lite speciellt när man träffar någon för första gången, efter att man lärt känna varandra på telefon, säger Jimmy.

Jimmy Cornell, flyktingen, världsomseglaren, företagsledaren, reportern och författaren trycker min hand. Med värme ser han på mig och lyssnar med stor närvaro då vi utväxlar de första artighetsfraserna. De två kommande dagarna skall vi umgås för att prata om hur han lyckats med allt han företagit sig.

Under mina seglingar är det han som seglat före och i text visat vägen….

Två månader tidigare stod jag med andra båtdrömmare i en monter på båtmässan i Göteborg. I handen håll jag biografin “Passion for the sea” och läste på baksidan samtidigt som jag funderade på vad jag redan visste om Jimmie Cornell.

Han har seglat jorden runt tre gånger tillsammans med sin fru och två barn samtidigt som han försörjt sig som reporter för BBC. Han har startat Atlantic Rally for Cruisers (ARC) vilket varje år hjälper 100 tals båtar över atlanten och han har skrivit flertalet guideböcker och “långseglar-surveyer”.

Jag tänker på hur Jimmy Cornell följt mig i mitt seglande. På mina 10 atlantseglingar är det han som seglat före och i text delgett mig sina erfarenheter som gjort mitt liv så avsevärt mycket enklare. Han är den man som gjort det möjligt för många familjer att segla över världshaven utan att behöva vara äventyrare.

Jag köpte boken och sätta sikte hem till min röda läsfotölj.

Små möten, till synes obetydliga, som visar sig livsavgörande….

Samtalen i bilen upp mot Holmenkollen från KNS klubblokal är livliga och rör sig mellan banala filmupplevelser, båtteknik och världspolitik. Håkon kör och vi andra låter oss guidas genom tät trafik. Jimmie berättar om hans möte med krögarna Martinez och hans vän Mark på den lokala krogen i Aups, ett ställa i Frankrike där Jimmy haft en stuga i 30 år. Aups ligger 5 mil från havet och Jimmys första möte med krögaren och hans vän ledde under god mat och dryck till bildandet av Aups Yachtclub. Senare följde Mark och Martinez med Jimmie på en segling från Kapstaden till Kanarieöarna. Tre år efter det startade krögaren och hans vän egna jordenruntseglingar tillsammans med sina fruar. Jimmy avslutar med att förklara hur ofta han upplever små möten, tillsynes obetydliga, men som innebär livsavgörande tillfällen om man är tillräckligt närvarande.

Den 29 åriga tvåbarnspappan på flykt, som tog namnet Jimmy Cornell….

Det är inte svårt att förstå Jimmys förmåga att skap nära möten med sin intensiva och äkta närvaro. Jag minns hur jag i min röda fåtölj hemma läste om en man vid namn Dragon Cismasio som i Rumänien 1963, gjorde sig känd som Mr Fix och träffade en Engelska vid namn Gwenda. Hon skulle 2 år senare föda deras första barn ensam på ett sjukhus i England.

Två hundra sextio mil därifrån arbetade fadern på att få ett utresetillstånd, ut ur kommunismens grepp, vilket han till slut lyckade med fyra år senare 1969. Två veckor efter hans ankomst till England blev 29 åringen pappa för andra gången då Gwenda födde i sällskap av pappan som nu tagit namnet Jimmy Cornell.

Familjen bildade ett gemensamt hem och Jimmy, som arbetade med att sända radio för BBC mot Rumänien, mötte segling för första gången. Det slog an något kraftfullt hos honom, kanske var det frihetslängtan som han så länga odlat för att komma ut ur Rumänien. Han bestämde sig för att bygga en egen båt.

Den mycket nära vännen “prins-skepparen” som Jimmy just träffat….

När vi kommer upp till Holmenkollen väntar engelsmannen Bob på oss efter att Håkon hjälpt honom hitta rätt. Jimmy har under bilresan upp till Holmenkollen dubbelkollat med Håkon om olika detaljer i planerandet för att Bob skall möta oss och jag får uppfattningen att Bob är en mycket nära vän till Jimmy. Bob har just avslutat en anställning som skeppare på en 150 fots motoryacht, ägd av prinsen av Dubai. Han är i Norge för att träffa sin flickvän och det visar sig vara första gången han och Jimmy träffas.

Samtalsämnet när en svensk företagare, två norska affärsmän, en seglarlegend och en “prins-skeppare” träffas vid en hoppbacke i Norge handlar om skillnader i Arabvärlden och västvärldens syn på demokrati. Det går inte att ta miste på Jimmys vetgirighet och entusiasm när 71 åringen delger sina åsikter och söker andras utan att ladda eller fördöma.

Jag känner igen det öppna sinnet, ödmjukheten till sina och andras åsikter och den breda allmänbildningen. Jag möter den ofta hos människor som levt länge på flera olika platser i världen.

— Demokrati är inte samma sak över allt i världen, men det är dignitet, säger Jimmy.

— Människor vill inte alltid ha demokrati, men de vill ha dignitet.

Oskiljaktiga livspartners utan att förlora sin egna identitet….

I bilen påväg tillbaka ner till KNS är Jimmy märkbart tystare. Kanske tär det trots allt på 71 åringen att fara runt. Eller så är det energin som gått ner på klassiskt ”efter maten” maner. Nu är det Håkons kollegor som leder mer av samtalet. I kontrast till Jimmys framtoning känner jag igen Norrmännens jargong från så många andra ägare av större båtar och medlemmar av kungliga båtklubbar. Det ligger ofta en underton av prestige, status, framgång och ekonomi i deras framtoning. Samtalet glider in på familj och fruar. Jimmy berättar om en undersökning han gjort bland långseglare.

— En fru skall inte fråga för mycket och ha max två par skor. Tar hon ombord fler bör man byta, skojar Jimmy, med en ansatts att falla in i jargongen.

I baksätet bredvid Jimmy drar jag mig till minnes en artikel jag läst hemma i min röda fåtölj. En amerikansk journalist beskrev en tur i Venedigs kanaler tillsammans med Jimmy och hans fru Gwenda i en gummi båt. Jimmy slet med utombordaren för att undvika kollisioner och arga uttryck från Gondoliererna. Medan Gwenda satt i fören med en karta och pekade ut vägen med rak arm. Under försiktiga invändningar och tysta protester följde Jimmy hennes anvisningar som naturligtvis var helt rätt. Det var ett kärleksfullt porträtt av två människor som levt nära och blivit oskiljaktiga utan att ha förlora sin egen identitet.

Framförhållning och planering, källan till att lyckas i långsegling….

När föreläsningen börjar i KNS lokaler på kvällen så inleder Jimmy föreläsningen med att gå igenom lokalens säkerhetsföreskrifter och nödutgångar. Sedan glider han över till att allt handlar om framförhållning, planering och säkerhet när det gäller att lyckas i sitt långseglande. Föreläsningen håller på i fem timmar, för nittio personer och med tre pauser då Jimmy överöses av frågor. Jag själv hinner bli ganska yr i slutet av föreläsningen men Jimmy visar nästan inga tecken på minskad energi. Han måste ha genomförd denna typ av föreläsning många gånger, men hans entusiasm talar för att det skulle vara första gången.

För mycket betalt för kaffet….

Dagen efter föreläsningen svänger jag in på Gardemoens flygplats för att släppa av Jimmy till sitt flyg, parkeringen kostar 55kr per timma.

— Vi letar efter en billigare plats säger Jimmy bredvid mig. Efter en kort stunds letande parkerar vi utan att ha hittat någon. Inne på flygplatsen bjuder jag på fika.

— De tog för mycket betalt för kaffet, säger Jimmy då vi slår oss ner vid ett bord. Jag tittar på kvittot och jämför med pristavlan på väggen. Det stämmer, jag har betalt 20 kronor för mycket för kaffet.

Konsten att lyckas med nomadiskt seglande, affärer och familj….

Innan våra två dygn tillsammans är slut hinner jag med ytterligare en intervju. Jag vill veta vad det är för karaktärsdrag och omständigheter som gjort att Jimmy lyckats kombinera sitt nomadiska upptäckarliv med sammanhållandet av familj och affärsmässiga framgångar. Inte många har lyckats med det under en tid då internets alla fördelar till snabb och global kommunikation inte fanns.

— Jag dyker alltid för att kolla ankaret inför nattankring och jag gör inget utan att vara 80-90% säker på att jag kan lyckas med det jag tar mig för. Säger han och fortsätter.

Jag är mycket medveten om min karaktär, min ödmjukhet och hjälpande sätt har gett mig många vänner. Det har varit mycket betydelsefullt för att lyckas med det jag gjort.

— Men jag kan också vara intolerant mot människor som inte lyssnar, säger han och berättar att mycket av det han gjort varit resultatet av tillfälligheter. Han har aldrig haft ”en stor plan”. Men han har alltid arbetet målmedvetet i det han har framför sig just nu.

— Orsaken till att jag började på BBC var att Gwenda inte ville att jag skulle vara borta från henne. Vilket jag skulle ha varit om jag valt att arbeta med ekonomi, som det ursprungligen var tänkt. Hade det blivit ekonomi så hade vi aldrig kommit iväg, säger Jimmy.

— Mina sändningar för BBC var planerade för att förberedas under en dag och sändas den andra. Men jag gick istället upp klockan fyra på morgonen för att förbereda och sända samma dag, vilket gjorde att jag kunde bygga på båten den dagen som blev över, säger Jimmy.

— När båten var färdig och vi skulle segla iväg så var inte planen att fortsätta arbeta för BBC. Men det ville BBC, därför blev det så ändå.

Jag lämnar Jimmy på flygplatsen. Lika vänligt som han välkomnade mig då jag först kontaktade honom, lika vänligt förklarar han nu att han troligt inte kommer hinna med att hålla kontakten med mig framöver. Vi lyckönskar varandra och hälsar adjö.

Starkast intryck av karaktären Jimmys Cornell är närvaron i mötet med nya bekantskaper….

I bilen mot Göteborg reflekterar jag över mina intryck efter två dagar nära den person som under mina seglingsår var en av mina absolut största förebilder. Bilden av en man som lyckats med det han företagit sig genom en ovanlig kombination av extrem kontroll och öppenhet mot att ”låta det hända” växer fram. Utan att staka ut för mycket av ”den stora planen” är han öppen mot människor och möjligheter han möter. Men han är också mycket planerande och kontrollerande av saker runt sig. Det jag upplever som starkast i Jimmys karaktär är hans närvaro i nya bekantskaper.

Pyjamas mötet – därför är han ikonen och inte jag….

Hur var det då med den där pyjamasen? Som inför alla förebilder finns det en dröm att ha samma talang eller leva liknande liv som sin förebild.

Kanske visar mitt pyjamasmöte med Jimmy tydligas varför han är ikonen och inte jag.

När jag börjar leta hotellrum klockan sju på kvällen, under Jimmys föredrag så visar det sig att det inte finns ett enda ledigt rum i hela Oslo? Jimmy har bokat sitt rum flera veckor tidigare och dubbelkollat bokningen flera gånger efter det. Jag har inte haft den framförhållningen och när det står klart att mitt alternativ är att sova i bilen så erbjuder sig Jimmy att dela sitt dubbelrum med mig.

— Vi är båda vana vid komforten på små båtar så det är inga problem, replikerar Jimmy, då jag tafatt försökte argumentera emot.

På grund av min dåliga framförhållning och Jimmys vänliga omtanke genomför jag min första intervju med Jimmy Cornell vid ett runt bord på ett hotellrum där Jimmy sitter bredvid mig i rutig pyjamas….